2016-11-05

Alla helgons dag...

... en dag då vi kan minnas våra bortgångna anhöriga. Idag tänker jag därför extra mycket på mina anhöriga som lämnat jordelivet. Detta vill jag gestalta med en dovhjortsbild från tidigare i höstas.


10 kommentarer:

  1. Fint sätt att gestalta andlighet på!

    SvaraRadera
  2. Där står han, ensam på fältet och blickar mot himlen med stängda ögon. En inre blick fylld av längtan, till ett liv där saknaden inte är lika stor efter de vi förlorat, och där fältet inte låg lika öde?

    I bakgrundens skuggor dansar rastlösa glödande ögon. Med sin olycksbådande intensivt röda färg har de fått syn på den ensamma hjorten, intet ont anande om vad som väntar honom när ögonen åter öppnas och han stiger ur sin dröm.

    Så läser jag bilden, och så erhåller den sin känsla, spänning och berättelse för mig. En kamp mellan det ljust varma och det kallt mörka i livet.

    En riktig KANONBILD, Mårten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, tusen tack för dina fina ord om bilden Gustav! ;)
      En riktigt fin tolkning du gör av bilden på den vita hjorten i skymningsljuset. Tusen tack vännen!

      Radera
  3. Oj vilken bild Mårten! Otroligt läckert med de ljusa tonerna på dovhjorten som ger den en sagolik mystik som påminner om en enhörning. Det ser nästan ut som om den står och ylar som en varg mot månen och kallar på de vi saknar. Passande med de röda ljusen i bakgrunden, som tända ljus för alla våra kära som inte längre finns med oss i livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket fin tolkning av bilden du gör här Lena jag tackar och bugar för dina ord!
      Det är riktigt roligt att läsa att du gillar bilden, det gör jag också. ;)
      Ännu en gång, tusen tack för din fina kommentar!

      Radera
  4. Svar
    1. Tusen tack för din fina kommentar Jan-Olov! ;)

      Radera
  5. Dessutom med en fantastiskt stark bild, dessutom! :)

    SvaraRadera