måndag 24 oktober 2016

Om tiden...

Finns det egentligen något så abstrakt som "tid" och vad är egentligen "tiden" för något? Varför upplevs den så olika beroende på vem som upplever den, då det egentligen är samma sak?

Definitionen för "tid" på Wikipedia lyder enligt följande:
"Tid är en grundläggande dimension i vår tillvaro som gör att vi kan beskriva händelser i vad som har skett, vad som sker nu och vad som kommer att hända senare, det vill säga ge en ordnad följd, en sekvens, av händelser."

I mitt tycke är detta helt klart ett rent vetenskapligt sätt att beskriva tiden på. För denna definition tar inte med levande väsens olika upplevelser av den. Jag är nämligen helt säker på att vi upplever tiden helt olika beroende på vem vi är. En tidsenhet, en minut, en sekund, kommer garanterat att upplevas annorlunda av två olika personer. Så något som definieras som "tiden" och egentligen är en och samma sak, kan alltså upplevas helt olika, beroende på vem det är som upplever den, fast det egentligen är en och samma sak?! Det måste alltså betyda att det faktiskt finns parallella dimensioner, eller?

Det är inte svårt att glida in på de här djupa tankarna och försöka att utveckla det vidare en stilla vacker kväll, då man befinner sig utanför ett grävlingsgryt i väntan på att något ska hända. Allt är tyst och stilla, det enda som hörs är mina egna andetag. Frågorna blir lätt många och man försöker på något sätt hitta ett snabbt svar på dem för att kunna koncentrerar sig på grävlingen som kanske snart kommer ut ur grytet.

För alla er som inte suttit vid ett grävlingsgryt och väntat, kan jag berätta att det ibland går mycket snabbt, när grävlingen kommer ut. Ibland rusar den iväg åt något håll, medan den andra gånger går in i grytet igen, precis som om de bara var ute och kollade läget. Så det gäller helt klart att vara med om man vill ha möjlighet att kunna få till några bilder.

Men den här kvällen var det speciellt, jag kunde inte sluta tänka på tiden och hur olika den upplevs, beroende på vem det är som upplever den. I grytet framför mig bor det en grävling och jag sitter utanför och väntar på den. Trotts att tiden definieras som precis samma sak upplever vi ändå inte tiden på samma sätt, trotts att vi ändå är på exakt samma plats!!! Den enda skillnaden är att vi är olika varelser, jag en människa, grävlingen ett däggdjur.

Aldrig någonsin kommer vi att uppleva tiden på samma sätt båda två! Inte bara för att vi är olika varelser, utan helt klart också för att vi är två helt olika individer, med två helt olika liv och även olika syn och infallsvinklar på saker. När jag sitter här och väntar i stillheten, kanske grävlingen är stressad för att hinna få i ordning allt och sedan bege sig ut för att hitta föda. När jag är hemma och dammsuger, ligger grävlingen samtidigt och sover i sitt lilla gryt och drömmer om sin favoritföda?! Även det är ett exempel på hur samma tidsenhet kan upplevas helt olika. Det måste ju betyda att om man utvecklar detta, så är världen full av parallella dimensioner, där saker och ting sker i en enda röra, där vi alla upplever samtida händelser på våra egna speciella sätt.

Är det då inte fantastiskt att man med en kamera kan vi fånga ett "ögonblick", till exempel så är en bild gjord på 1/40 sekund ett ögonblick/en händelse som vi sedan kan fortsätta att titta på denna i år, decennier eller kanske ännu längre. Bilden kan föras vidare från generation, till generation. Plötsligt har vi förevigat ett ögonblick och kan uppleva det igen. Vi kan även dela det med någon annan, diskutera bilden och hur vi upplever den. Därför är enligt mitt tycke kameran helt fantastisk. Ett verktyg som kan föreviga ett minne, fånga en känsla, och få oss att resa tillbaka i tiden tankemässigt. För just den där 1/40 sekunden finns efter kamerans exponering, då bilden är gjord helt enkelt "alltid" kvar...



8 kommentarer:

Malin Ellisdotter H sa...

Funderingarna känns igen. Visst blir man rörd när man tänker på tiden? Den som är, den som varit. Och vad som händer på en annan plats samtidigt som vi gör våra saker. Riktigt bra skrivet!

Bilderna är helt underbara, här passar det verkligen med färg, det brinnande kvällsljuset. Blir alldeles rörd av bilderna på grävlingen.

Jag skrev en kort artikel om tid för ett antal år sen;

https://malinehphotography.wordpress.com/2012/09/16/mina-tankar-om-tid/

Lena sa...

Ja det där med tid är oerhört intressant faktiskt, så många gånger som jag grubblat över tid och varför den känns olika, om rumstiden och att den kan böjas och att tiden går fortare ju högre upp man kommer. Har du läst Bodil Jönssons bok om tid? Jag har alltid tänkt att jag ska det men det har inte blivit av...än, jag får se när jag får tid ;-)

Bilderna är verkligen *letar rätt ord* ... med sitt röda solljus som ger bakgrunden och detaljer kring grävlingen samma färgton. Jag brukar ju gilla svartvitt, eller grönt men dessa bilder är väldigt annorlunda och speciella tycker jag på ett sätt som jag inte hittar rätt ord till hur jag än försöker. Väldigt fina är de iallafall båda två! Kom att tänka på sagan om den lilla grävlingen som blev bilmekaniker.

Mårten Lundgren sa...

Tusen tack för din fina kommentar Malin!
Ja, tiden har jag faktiskt funderat mycket om och kring. Det känns väldigt spännande och samtidigt lite läskigt på något sätt. Men samtidigt är tiden något som man oavsett vad man tycker om den, måste lära sig att förhålla sig till.

Jag ska läsa din artikel om tiden, tusen tack för den inputen Malin det uppskattas.

Mårten Lundgren sa...

Hehe, den sagan har jag nog sett någon gång som liten på SVT och "Skymningssagor" (tror att det hette så...) Kommer dock inte ihåg den så väl, men den stämmer nog bra in på den här lilla krabaten.

Bodil Jönssons bok om tid har jag inte läst, men jag måste säga att jag nu blev väldigt nyfiken på den. ;)

Roligt att du gillar bilderna Lena och jag uppskattar verkligen din kommentar, tusen tack! =)

Gustav sa...

Visst har du rätt i att den vetenskapliga beskrivningen av tiden inte är den enda. För tiden kan verkligen upplevas olika, beroende på om man står i kön i mataffären eller upplever lugnet vid grävlingsgrytet. Som vi pratat om så är det också något visst med just den här platsen... som är svårt att sätta fingret på.

Väldigt annorlunda och spännande bilder du visar oss Mårten! Med de där glödande stråna alldeles invid grävlingen... njutbart! Grattis till det fina mötet! :)

Mårten Lundgren sa...

Ett stort och varmt tack för en fin kommentar från dig Gustav! =)

Terje sa...

Då tänkte jag ta till några stora ord: Tror detta är ditt bästa blogginlägg, både textmässigt - och inte minst bildmässigt! Toppbetyg! :)

Mårten Lundgren sa...

Tusen tack Terje! =)
Det var riktigt starka och fina ord du ger inlägget. JÄTTE-TACK för både kommentar och de fina orden! ;)