måndag 15 februari 2016

Skogsravinens hemligheter

Det finns speciella platser, platser som har en själ. Ställen där man kommer närmre skogens inre, utan att kunna förklara det. Ravinen vid Getå är just ett sådan plats. Här råder tystnaden, med undantag från den porlande bäck som slingrar sig fram längst ned i den djupa ravinen.

En stilla vintermorgon begav jag mig till Getå, för att få uppleva tystnaden, skogen och stillheten och kanske även en bit av Kolmårdsskogens själ. Skogens och även bäckens krafter visade sig tydligt i bilderna och jag kunde känna associationer till SVT-serien Jordskott.

Efter över 4 timmars fotograferande kunde jag återvända hem med ett brett leende. Jag tror jag faktiskt hittade det jag sökte efter här ute i den tysta vinterskogen...












 

12 kommentarer:

Jan-Olov Wogenius tel. 0706-476346 sa...

Förstår att du var nöjd med dagen,en riktigt trevlig serie bilder,men min absoluta favorit blir trots allt den första bilden,där har du verkligen fått till en toppbild!

Mårten Lundgren sa...

Ja, det var trevliga 4 timmar att vandra runt här nere i bäckravinen och uppleva skogens inre. Tack för din kommentar Jan-Olov och vad kul att du gillade första bilden! =)

Malin Ellisdotter H sa...

Jag kan se på bilderna hur nöjd du måste varit efteråt... Spännande detaljer och abstraktioner. Fantastiskt fint med svv, som jag själv föredrar.

Mårten Lundgren sa...

Ja, av någon anledning har många av den senaste tidens bilder blivit i svartvitt. Kanske är det så att du inspirerat mig till detta?!
Antar att du även såg alla figurerna i isen? Tack för en fin kommentar Malin! =)

Malin Ellisdotter H sa...

Jag ser mer än du tror, Mårten.

;)

Hannes Theander sa...

Finfint serie! Trevliga svartvita toner.

Mårten Lundgren sa...

Okej, då såg du med andra ord figurerna. Vet ju att du är mycket bra på att läsa bilder. ;)

Mårten Lundgren sa...

Tack så jätte-mycket Hannes! =)

Gustav sa...

Figurerna i vattnet och i isen är många upptäcker den som verkligen tittar. Men för min del så är det i bild 1 och 8 som jag tycker att du verkligen glänser! Fenomenalt bra de två! I den första ser jag nytt och gammalt, och hur bäckens strömmar visar sig som tiden i vår liv. I den senare ser jag det fallna trädet, som ligger med blottlagt virke utan bark... ett sår så uppenbart att det skriker ljus i den vackra tonskalan.

Mårten Lundgren sa...

Oj, fina ord du skriver om mina bilder här i inlägget Gustav! =)
Jag blir rörd och tackar så mycket för att du delar dina tankar om dem så utförligt. Tack så jätte-mycket!

Terje sa...

Jag förstår att du gillade platsen, det kan man se i bilderna! Och du har fått fram en serie riktigt fina och mörka is/vinterbilder. Mina tankar går till en kär plats jag hade under åren jag bodde i Ängelholm i Skåne; nämligen Trollehallar på Hallandsåsen. Känns som en sådan plats. Bra Mårten! :)

Mårten Lundgren sa...

Tack så mycket Terje!
Ja, denna plats ligger mig varmt om hjärtat. Den är på något sätt en del av Kolmårdsskogens bevarade ursprung. Här har man låtit träden fått växa sig stora och kraftiga. Mörkret med bäckravinen är precis som du beskriver också det som är lite unikt för just den här platsen, även om det finns fler ställen.
Roligt att du upplevt en liknande plats i Skåne. Vore kul att se Trollehallar någon gång. Roligt att du gillar bilderna Terje och tycker de är bra. Jag uppskattar också väldigt mycket att du tog dig tid att skriva en kommentar på inlägget! ;)