2015-11-30

Den lilla dovhjorten och den första kylan

Årets första riktigt kalla morgon gryr. Det är alldeles tyst och stilla när solen sakta höjer sig över horisonten. Solstrålarna gör att det gnistrar om rimfrosten. Långt ut på en åker skyndar en dovhjort fram. Ännu en dag har grytt och därmed ska ett nytt blad skrivas i denna lilla dovhjorts liv...


2015-11-27

Den frusna Novemberskogen

Bilder från den gångna helgens frusna Novemberskog...






2015-11-26

Fåglar i höstfärger

Den varma hösten har bjudit oss på en färgprakt utan dess like. Därmed har det kunnat bli en hel del bilder på fåglar i de sprudlande höstfärgerna under den gångna hösten. Här är några av dem...








2015-11-25

Stilla och kylig morgon

Den bittra morgonen var alldeles stilla, endast en grupp med dovhjortar hade vågat sig fram ur de mörka skogarna...


2015-11-24

Frusna hjärtan


Hela världen står stilla
Jag hör endast mina egna andetag
Ty vår kärlek har stelnat
Kvar är endast två frusna hjärtan



2015-11-20

Skogstjärnens vila

Nu stundar snart den mörka, kallare och bistra årstiden. Stilla som en spegel ligger den mörka skogstjärnen djupt inne bland storskogens väldiga träd. Nu väntar det mörka vattnet på att snart få falla in i sin långa vintersömn, nedbäddad under sitt vackra istäcke...


2015-11-19

Med träden i centrum

Vi är alla beroende av träd på ett eller annat sätt. Skogen är inte en skog utan sina träd. En del djur bor i träden, andra söker skydd bland dem. Alla är vi på ett eller annat sätt beroende av just träd. Därför har jag valt ut ett antal höstbilder där just träden fått spela en mer eller mindre central roll.





2015-11-18

Tidigt älgmöte i novemberskogen

Morgonen är tidig, de första solstrålarna har ännu inte hunnit leta sig ned bland de täta granarna. Den mörka, fuktiga novemberskogen är stilla och alldeles, alldeles tyst. Det enda som hörs är fukten som då och då droppar på från ett träd precis bakom mig. Men plötsligt knackar det till, sedan prasslar det och där, på andra sidan väldiga kalhygget står det två älgar och betraktar mig, med sina djupa mörka ögon. När de insett att jag inte är farlig, börjar de sakta röra lite på sig. 

De äter lite av kalhyggets markvegetation samtidigt som de sakta rör sig mot skogsbrynet längre bort på hygget. Innan de återigen försvinner in i den mörka skogen ger de mig en sista blick och försvinner sedan ljudlöst in bland de täta granarna. Nu är åter den stora skogen tyst, men jag är ett vackert älgmöte rikare...





2015-11-17

I den dunkla novemberskogen...

... satt en tidig morgon en tjädertupp. Fortsätter idag med bilder från den mörka, kalla och tysta novemberskogen.




2015-11-16

Novemberskogen

Den stundande årstiden är en årstid då skogarna inte längre fylls av fågelsång i de väldiga trädsalarna. Skogen i november är en tid då allt tystnat och blivit mörkt och kallt. Har inte träden inte tappat sina löv, har de gulnat och påminner oss om den kommande ålderdomen och livets slutskede.

Trots dysterheten i novemberskogen så tilltalar dessa tomma, mörka och tysta skogar, med kala trädskelett mig på något underligt sätt. November har kommit att blivit en av mina favoritårstider att vistas i skogen...





2015-11-11

Skogsliv som flyr


Gnistor som yr
Skogsliv som flyr
Eldarnas vrede 
Stiger upp mot skyn
Vindspelens fång
Ljuder sin sång
Vingklippta älvor 
På askans vita gång
Stråkarnas klagan
Bortom all ro
Sänkt i förtvivlan
Dränkes utav mord

Lyssna och hör
Vildmarkens kör
Snövita stammar
Faller ner och dör
Bäckarnas brus
Långt från vart hus
Slumrar i dammar 
Bryter månens ljus
Skälvande kroppar
Knyter förbund
Skuggorna bleknar 
Jämnar ut sin skuld

Sov bara sov
Vinter blir vår
Galdrarnas krafter 
Läker markens sår
Trädkronans svall
Gran, fur och tall
Stillnande kåda 
Vackraste kristall
Åter i stillhet
Skrivet i blod
Allt får en mening 
Långt in under jord
Allt får en mening 
Långt in under jord

"Josefins visa" ur TV-serien Jordskott










2015-11-10

Granar


Vad vore vår värld utan granar
utan massaved, julgran och gravens ris
Vad vore den utan det skydd som granen ger
och utan de skuggande sagor
som bara kan berättas av granar
Vi uppsöker gläntornas ljus
och bor till en del i städer
Där vi får för oss
att vi är oss själva
Ändå är vi vad vi är
Ett granskogsfolk
och med gran skall vi myllas

Ur ”Tuvor” av Harry Maritnsson








2015-11-06

Nyfiken

Ett möte med en spillkråka från nu i höstas. Under en av de väldiga asparnas stora trädkronor kikade plötsligt en spillkråka ut ur sitt hål. Den studerade mig nyfiket med sin intensiva blick...