Det var just i Kolmårdsskogen jag fick uppleva min första älg, mitt första rådjur, mitt första vildsvin, ja egentligen de flesta djurarterna tror jag att jag upplevt för första gången just i dessa skogar.
Om jag idag sitter ute i skogen, är tyst och sluter ögonen är det inte svårt för mig att föreställa mig hur det var att som liten vara ute i skogen med mamma, pappa, bror och mormor och plockade blåbär, svamp och lingon. Ljuden är desamma nu som då, det enda som förändrats är egentligen just vi människor.
Skogen var även i barnålder en spännande plats att vistas i. Men på ett helt annat sätt än den är idag såklart. Då var den en lekplats där det gick att gömma sig, upptäcka nya saker (vilket jag fortfarande gör). Idag är den mer ett hem för djuren och en plats för mig att ladda batterierna. Är det ändå inte märkligt hur en och samma plats kan ha så många olika betydelser?
Idag när jag ser min lilla son springa runt och leka i skogen, ser jag egentligen mig själv och det känns underbart att han kan få uppleva precis samma vackra skogssalar med sin mamma och pappa, precis som jag en gång fick...
4 kommentarer:
Väldigt fint skrivet! En stor tacksamhet kan vi känna, som har en sådan skog nära hemmet. Fin serie med bilder, där den tredje stod ut lite extra, där jag tycker att den visar en sådan där fin skogssal, som jag tänker mig att den ska se ut.
Ja, visst får vi vara tacksamma som har Kolmårdsskogens vackra natur så nära där vi bor. Tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar på detta inlägg! ;)
Känner väl till känslan... Fint skrivet, Mårten.
Många starka bilder, du har lyckats få fram olika känslouttryck och det är riktigt bra! Sista bilden, som för mig symboliserar den eviga vilan - är den som jag fastnar för allra mest. Däremot känner jag mig kluven till dom tre starka ljuspunkterna i ovankant, där två av dom "tar ut" den vilsamma känslan i bilden. Mina ögon dras hela tiden mot dom ljusaste partierna... Om jag scrollar "bort dom" så känns bilden mycket lugnare. Men det är min känsla och min åsikt. Hur som - starka bilder!
Tack för din fina kommentar Malin och att du tog dig tid att skriva och berätta om vad du tycker om bilderna i detta inlägget. Vad det gäller den sista bilden (som även är en av mina favoriter) i det här inlägget, var jag länge kluven till att om de starka ljuspunkterna skulle få vara med eller inte i bilden. Men jag lät de vara kvar för att få symbolisera det ljus/goda som förhoppningsvis finns i den sista vilan. Visst kanske de fångar blicken lite väl extra då man tittar på bilden, så jag är lite kluven till dem och håller till viss del faktiskt med dig Malin. :)
Skicka en kommentar