Kanske vid en en eld med tillhörande fyrverkeri och vårtalare!?
Eller kanske firade ni valborgsmässoafton i bilen tillsammans med familjen långt, långt ut i skogen?
När vi kom åkande på en smal liten väg långt ut i Kolmårdsskogen hörde jag från baksättet: "DÄR, en älg!" Snabbt vred jag huvudet åt höger och där, i en glänta stod hon. En stor älgko, som tittade på oss med sina kolsvarta ögon. Vilken blick och vilket djup det fanns i hennes mörka ögon. Hon var inte ett dugg orolig/stressad, utan helt lugn. Mellan det att jag gjorde mina bilder, så åt hon några tuggor av en späd björk som stod bredvid henne. Efter en liten stund fick hon nog. Hon vände sig om och gick sakta mak in i den nu kolsvarta skogen. Vilket möte!
På väg hem från skogen så kändes det som att jag fått med mig en eld inombords ifrån skogen. Älgkons blick talade sitt tydliga vårtal. Så sammanfattat blev detta också ett valborgsmässofirande, fast inte på det traditionella sättet.
4 kommentarer:
Trots att jag inte är naturfotograf, så ger djurmöten mig så mycket. Många älgmöten har det blivit genom åren och dom är vackra och framförallt ståtliga att se på. Minns en gång när vi såg en ung älgtjur stå och käka, vi stannade bilen och satt med fönstren nere och bara lyssnade på när den åt, det var faktiskt speciellt att lyssna på älgen som smaskade. Har många bilder på älg och känner idag inget behov av att fotografera älgen när den står i skogen, jag gillar att bara titta numera och om jag får välja mellan traditionellt valborgsfirande eller vara i skogen, så blir det skogen för min del. :)
Fantastisk serie bilder på älgen i skymningsljuset. :)
Visst är det något speciellt med djurmötena, oavsett om man är naturfotograf eller inte?!
Ibland är det som du beskriver så att man kanske av någon anledning väljer att uppleva istället för att fota. Det har hänt mig också. Det är inspirerande det också. Kanske hittar man saker att tänka på och kunna ta bilder på vid nästa möte?!
Du och Terje är duktiga på att hitta just de här små detaljerna. Att sitta och lyssna på en älg som äter låter spännande... kanske är jag för upptagen med fotande för mitt eget bästa?!
Ja, att gå till valborgsmässoelden var något jag tyckte var roligt när jag var yngre. Mest för att träffa kompisarna tror jag. Nu gör det mig detsamma. Både A-L och jag var mer nöjda med att få uppleva älgen i skogen. Det var verkligen ett fantastiskt möte! ;)
Stort tack för din fina kommentar Malin och det är väldigt roligt att höra att du gillade dessa älgbilder!
Ja, det måste varit en upplevelse att möta älgkon under hennes vårtal, på nära håll inne i den mörka skogen! Inget dumt valborgsfirande alls, om du frågar mig. Härliga blåtoner i bilderna, och den där sista där den böjer sig mot marken har en speciell känsla som jag tycker om :)
Det var en minnesvärd valborg! ;)
Att få möta älgkon på just den här platsen var en mycket speciell känsla och att få "höra" hennes vårtal var mäktigt. Tack för din kommentar Gustav och att du delar med dig av dina tankar kring bilderna på älgkon.
Skicka en kommentar