Man har lyssnat efter mig länge nu
Man har saknat min silhuett ute på det mörka vattnet
Man har längtat efter att min säregna sång ska ljuda över skogens mörka trädtoppar
Man har väntat på att dagen ska komma, då jag ska komma åter
Så plötsligt en dag så kommer jag tillbaka,
då får skogen tillbaka sin mystik och den mörka sjön får åter sin själ.
Texten ovan var något som kom till mig, då jag satt och lyssnade på storlommens sång över den dunkla Kolmårdsskogen. Idag är det den första april, den månaden som en av mina storlomsbilder fått representera i Holmens väggkalender. Just idag, då det blev april månad, valde storlommen att komma åter till Kolmårdsskogen. Ett märkligt men mycket passande sammanträffande...
Värt att tillägga är att detta faktiskt inte är något aprilskämt!
4 kommentarer:
Riktigt fint inlägg Mårten. Jag håller helt med dig, storlommen ger skogen mystik och själ. Jag kan riktigt höra dess klagande läte, när jag tittar på de här bilderna :)
Tack för din fina kommentar Gustav!
Visst är det som du skriver, storlommen ger skogen mystik och det mörka vattnet sin själ.
Vad roligt att du kan höra storlommens klagande läte, då du ser på bilderna ovan. Då känner jag att jag nog lyckats förmedla den känsla jag ville. ;)
Du är en riktig poet, Mårten. Fantastiskt fina rader...
Och bilderna är oerhört vackra!
Tack för dina fina ord Malin! ;)
Vad kul att du gillade den lilla texten jag satte ihop, då jag satt där i skymningen/mörkret på strandkanten och lyssnade på storlommen. Mycket glad blir jag också för att du tycker om mina storlomsbilder Malin!
Skicka en kommentar