2015-02-26

Livlig vårskog

Bilder från en livlig vårskog, där rörelsen varit det centrala i mitt skapande av bilder. I bilderna här nedan finner du inte bara stämningen, utan livet, ögonen och naturligtvis alla väsen som lever här inne i skogssalarna...






2015-02-25

Ett minne kommer åter

En bild från arkivet, från mitt första möte med björnen i de finska skogarna. Jag kommer så väl ihåg känslan och björnfrossan...


2015-02-23

Skogarna tinar

Sakta men säker tinar skogarna här i Kolmården. Ett annat tecken som tyder på att våren snart faktisk är här, är att knölsvanen syns till mer frekvent och att sångsvanarna passerar förbi norrut. Även om jag tycker om alla våra olika årstider, så tror jag att jag känner lite extra för just våren. Det är något speciellt med just den här årstiden, då allt vaknar till liv och flyttfåglarna kommer åter. Just därför kan jag inte sluta hoppas på att det snart är dags våren att göra sin entré.







2015-02-20

Den sista utposten

Det finns en plats, en utpost där Kolmårdens klippor tar slut och sluttar ned i Östersjöns djup, där Bråvikens vatten förenas med övriga Östersjön. Den här platsen är avlägsen civilisationen. Här hörs endast ljudet av sjöfåglarnas rop mellan öarna, vindens sus i trädtopparna och möjligen ett och annat muller från ett avlägset fartyg ute på det böljande havet.

Den här utposten är inte bara en avlägsen plats, utan även en plats där det finns möjlighet att uppleva kontrasten till de djupa mörka skogarna. På de här klipporna är det inte alls svårt att finna lugnet, då man sitter och spanar ut över det öppna havet. Det blir sakralt och de existentiella frågorna känns nära. Mitt möte med havet på den här platsen får mig att påminnas om att jag älskar mitt Kolmården...

Bilderna gjorde jag med Jean-Michel Jarres Oxygene Part 6 i åtanke (lyssna gärna längst ned här i inlägget).














2015-02-19

2015-02-18

2015-02-17

Ett första starkt vårtecken

Nu är våren på gång!I lördags var en dag då det inte bara kändes som det var vår med tanke på värmen. Det andra starka vårtecknet som ändå talar för att våren faktiskt är på väg, är sångsvanarnas ankomst. Alltid när det börjar våras kommer det sångsvanar till de här fälten, precis söder om Kolmårdsförkastningen. De uppehåller sig här och äter lite av grödorna, till böndernas stora förtret, kanske samlar de sina krafter för att ta sig över den höga förkastningen?!





2015-02-16

Den viskande skogen

Alla dessa skogar, alla dessa bilder på träd. Vid det här laget måste jag ha gjort både en och annan läsare av bloggen galen. Men har ni tänkt på alla olika karaktärer skogen/skogarna egentligen har?

Den här björkskogen är ett bra exempel på en sådan skog. Den är placerad på ett sätt så att ingen ser den eller vet om den, om de inte har passerat den. Dessutom är den full av spår från rådjur, räv och älg som har vandrat igenom den åt alla möjliga håll. Även om björkarna ser ut som helt vanliga björkar, så är de speciella. För om jag stannar till här och lyssnar, riktigt ordentligt, kan man höra viskningar när vinden ligger på från rätt håll.


Nästa gång din blick slits mot en skog/skogsparti, stanna då till och ge dig tid att titta lite närmare på den, kanske upptäcker du att där finns något unikt och spännande som du inte visste...


2015-02-14

Alla hjärtans dag!

Vill med denna bilden passa på att önska er alla en riktigt fin alla hjärtans dag!


2015-02-13

Det sällsamma huset i skogen

Ni som följer bloggen vet att jag ofta är ute i skogen och får därför se mycket, både djur och platser. Men ibland stöter jag på platser som jag känner något visst obehag kring. Jag kan inte alltid sätta fingret på just varför jag känner obehag just här, eller vad det är som gör att den här känslan triggas just då. För inte alls länge sedan stötte jag på ett sådant ställe. Ett övergivet hus som jag hittade, bara för att jag följde några fotspår i snön. Men vart hade personen som gått i snön sedan tagit vägen?! 

Väl framme vid huset försvann nämligen fotspåren och i det lilla huset fanns det heller inte någon. I huset var det tyst och det enda tecken på liv som gick att hitta var ett femtiotal utbrända värmeljus i alla husets fönster. Vem hade varit här och framför allt, vad hade hänt här i huset? På något konstigt sätt kände jag mig under hela vistelsen i huset iakttagen. Det kändes precis som att någon smög omkring och tittade på mig från utsidan, in genom fönstren.

Så här i efterhand kan jag inte låta bli att fundera över husets historia, varför det var övergivet, vem som varit där och varför det fanns så många utbrända ljus i fönstren. Bodde det kanske någon här trots allt...?!








2015-02-12

Och vad hände sedan?

Ibland tror jag det kan vara så att skogen faktiskt försöka berätta något för oss. Vi är nog mer eller mindre mottagliga, eller ska jag säga uppmärksamma på just detta. Jag har många gånger funderat över vad skogen försöker säga mig med detta tecken, då jag gått förbi det här trädet. Är det ett tecken som visar att jag förväntas göra något, eller har någon redan provat och vad hände i så fall sedan med den personen???


2015-02-11

Den konstiga grantoppen

Men vilken konstig topp den där granen har, var min första tanke när jag vände mig om och såg att den ena av de väldiga granarna, precis bakom mig hade en liten boll högst upp i toppen. Även om just den här sparvugglan var mer reserverad och inte lika nyfiken som de tidigare sparvugglorna jag mött, så var det helt fantastiskt att få möta sparvugglan så här på eftermiddagen, då det fortfarande var ljust ute. Sparvugglan har blivit en favorit, vilket litet sött "troll" det här är. När jag ser den, både på bild och i verkligheten kan jag bara inte låta bli att le...








2015-02-10

Ute på slätten...

... vandrar rådjuren omkring, sökande efter något ätbart. Visar här två olika vinterbilder på Kvillingeslättens rådjur.