2014-11-29

Mörkrets intåg

Snart, om knappt en månad har vi nått kulmen av mörker. Efter att det har stått stilla ett tag tar vi ny fart mot längre, ljusare och varmare dagar. Men först hoppas jag på att kung Bore bäddar in landskapet i en fint vitt täcke, som även kan skapa lite stämning inför den snart stundande juletiden.

Mörkret sänker sig ganska tidigt över skog och mark nu. Klockan hinner nästan inte bli fyra förrän det är kolsvart ute. Jag tycker det är spännande att sitta och titta på hur landskapet ändrar på sig när det skymmer. Det är spännande att i skymningen se hur rotvältor och stenar plötsligt förvandlas till figurer. Ibland kan det nästan vara svårt att se om det är en rotvälta eller en älg ute på ett hygge. Det är både fantasieggande och spännande på samma gång.

Här är några bilder jag gjorde i skymningen långt ut i Kolmårdsskogen.



2014-11-26

Den mörka och farliga Kolmårdsskogen

Tänk dig att mörkret sakta börjar falla, du har cirka två mil kvar till närmsta gästgivaregård eller över fyra mil innan du tagit dig igenom den mörka Kolmårdsskogen helt och hållet. Hästen du färdas på börjar bli trött och du är på helspänn och lyssnar ihärdigt efter minsta lilla okända ljud, samtidigt som du spejar för att försöka vara beredd på vad som händer runt omkring dig. 

Du är väl medveten om att i de här mörka, mytomspunna och ökända skogarna finns det skuggor som rör sig bakom träden. Skuggor, varelser, väsen eller rövare som bara väntar på att du ska hamna i ett just de rätta läget där de kan överfalla dig. Även om du denna gång tror dig ha valt en säker väg genom skogen, kanske du ändå inte kan vara helt säker?! Precis då du red in i skogens mörker, mötte du en skara med människor som kom bärandes på en stackare som rövarna hade förgripit sig på. Ryktet hade även nått dig, att en annan postiljon, som för nästan två veckor sedan skulle leverera ett brev till Nyköpings hus och passerade genom dessa skogar, han har fortfarande inte kommit fram, utan var försvunnen...

Kanske var det precis så här som en postiljon och andra människor kände och tänkte då de skulle färdas genom den mörka och kuperade skogen här i Kolmården?!
Att faktiskt inte veta om faran eller kanske till och med döden lurade bakom nästa träd eller nästa trånga passage, måste ha varit nervkittlande och högst oroväckande. Men konstigt nog ändå vardagsmat för den som ideligen tvingades att passera genom de ökända Kolmårdsskogarna här i norra Östergötland.









2014-11-25

Skogens sällsamma uttryck

Skogens varierande uttryck är så här års ganska svåra att fånga. Stillheten, mörkret och det dova ljuset nu i november skapar en väldigt dyster stämning i skogen. 

De kritvita träden som lystes upp av det sista eftermiddagsljuset i den här bilden, när mörkret precis hade lagt sig över skogen, gav mig en känsla av en skara med dansande vålnader. Fantasin triggas mycket lätt igång i de här situationerna, vilket brukar ge tillfälle till både nya bildidéer och nya typer av bilder.


2014-11-23

Novemberkväll med tofsmesen

Även om solen hittade en springa mellan molnen idag och lyste upp skogen (i alla fall delvis) så ägnade jag ändå eftermiddagen/kvällen åt att fota en liten tofsmes, i mörkt novemberljus. Ni som redan följt mig en tid här på bloggen vet med all sannolikhet att näst efter storlommen är tofsmesen den fågeln som ligger mig varmast om hjärtat. Tofsmesen är ett fantastiskt litet fågelväsen som jag aldrig kan tröttna på att återge dess flerfaldiga uttryck. Här är några av mina bilder från dagens oförglömliga möte.








2014-11-22

Studerad så in i vassen

I det här inlägget visar jag två bilder på en liten nyfiken talgoxe som satt i vassen och studerade mig, då jag skulle packa ihop min fotoutrustning, för att bege mig hemåt en höstkväll när skymningen föll.



2014-11-19

Novemberdis vid en skogstjärn

Det här inläggets innehåller några bilder som jag gjorde en regnig morgon nu i början av november. Försiktigt föll regnet från himlen medan dimslöjorna sakta smekte grantopparna djupt in i Kolmårdsskogen. Vädret var så grått denna morgon, att det aldrig kändes aktuellt att göra bilderna i något annat än just svartvitt. Jag hade letat mig djupt in i de mörka Kolmårdsskogarna, fram till en liten skogstjärn. Så fort jag klev ur bilen slog det mig hur tyst och mörkt det var här vid skogstjärnen. Det skrämde mig en aning. Ingen tvekan om att det nu är vinter. Inga fåglar som sjunger, ingen storlom som ropar över sjöarna eller något annat ljud från någon av skogens alla invånare kunde höras. Nu var det bara tystnaden som fanns här i skogen, mörkret, regnet och så fukten som droppade från träden på de fallna löven. Fantasin skenade snabbt iväg och jag hade inga problem att föreställa mig vilka väsen som fanns och rörde sig här inne bland träden eller nere i det kolsvarta vattnet jag stod lutad över.

Till bilderna jag gjorde hade jag inspirerats av Enyas låt "Boadicea". Sista i det här inlägget har jag som tidigare, länkat till den här musiken, så att du kan titta på bilderna och lyssna till musiken samtidigt.















2014-11-18

Fiskaren "Rocky"

Här är de bilderna jag tidigare inte visat på rallhägern "Rocky". I de här bilderna är temat fiske, då "Rocky" har full fokus på att fiska.











 





 


2014-11-17

Vattenfallet vid Röttle by

Efter besöket i bokskogen vid Röttle by, passade jag på att titta på det vackra vattenfallet som finns vid ravinen i Röttle by. Vattenfallet med den lilla kvarnen bredvid sig är verkligen en spännande och lite kuslig plats. Precis i skymningen, då det skummande, vita vattnet nästan var allt ögat kunde se, passade jag på att göra mina bilder. Lite otippat blev även årets första möte med strömstaren just här.