2014-09-22

Saknaden

Det är en konst att leva i nuet och uppskatta allt det som man har här och nu. Ett gammalt ordspråk säger att man inte saknar kon förrän båset är tomt. För mig är det inte alls svårt att inse ordspråkets mening. Jag har väldigt lätt att känna att jag saknar något, då det inte längre finns. Som nu när hösten sakta gör entré, så saknar jag sommaren. Solen, värmen, fågelsången, de ljusa morgnarna och de långa härliga och ljumna kvällarna som inte längre existerar.

Visst är det många gånger som jag har försökt att förstå varför det är lättare att sakna något som man inte längre har och varför man just börjar uppskatta något/någon som man precis har förlorat. Kanske är det så att det är först då man förstår värdet av det/den man precis har förlorat. Det blir uppenbart att det finns ett tomrum som inte längre fylls ut som innan. Existensen förvandlas till ett vakuum och saknaden uppstår.

Saknaden kan ibland bli brutal, inte minst då man mister någon som står väldigt nära här i livet. Jag tror det är först i detta skeende då någon nära försvinner som det blir uppenbart vad denna människas existens egentligen betyder och har betytt. Så var det när jag förlorade min pappa för snart tolv år sedan. Kvar finns bara en saknad och ett tomrum...




4 kommentarer:

  1. Vackert inlägg ackompangerat av magiska bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar Lasse och vad roligt att du tyckte bilderna var magiska! :)

      Radera
  2. En personlig och stark text du formulerat, Mårten. Visst är det svårt att leva i nuet, det finns så mycket i det förflutna och i framtiden för tankarna att hänga upp sig på och älta.

    Personligen har jag vissa aktiviteter som brukar leda till att jag glömmer tid och rum, då tankarna inte ockuperas av dåtid eller framtid, då jag kan vara i nuet. Musicerande och fotograferande är två av dem. Att prioritera sådana aktiviteter har blivit en nödvändig del av mitt liv.

    Hur det är att förlora en förälder har jag svårt att föreställa mig, men jag antar att det är en världsomskakande händelse som ger en erfarenhet som påverkar livet under lång tid, om inte för all ens framtid.

    De tre "spegel"-bilder du visar är verkligen fina. Spegeln är en utmärkt metafor för det som varit, hur vi utforskar en backspegel och drömmer oss tillbaka till det som vi en gång hade. Bilderna har den kraftiga färgmättnad och mystiska känsla som jag så lätt fascineras av, och som du låter känneteckna dina skogsbilder. Mycket fint, Mårten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar Gustav!
      Vad roligt att du fascineras och tycker mina speglingar är fina Gustav. Visst kan man se speglingarna som en metafor för det som en gång varit, men också en metafor för det som sker just nu. Framtiden, ja den är svårt att se in i hur man än bär sig åt. En bild kan även visa eller påminna om det som varit och det man saknar. Kanske kan en bild påminna om saknaden och göra det lättare att uppskatta det som är här och nu?!

      Radera